Svensk resning – komedi om svenskans framtid
Svensk resning är en komedi om en förening med samma namn, dem som grundade och verkade i den och dem som föll ifrån. Det är en berättelse om pengar, sex och makt. Och om en lösning på språkfrågan, lika enkel som genial: för att något skall bli bättre måste finlandssvenskarna bli fler. Mångdubbelt fler. Pjäsen är en av höstens upplevelser som Svenska Teatern bjuder på, bl.a. understödd av Konstsamfundet. Anders Slotte står för manuset, Tobias Zilliacus för regin och temat.
Dystert läge år 2021
"Finlandssvenskarnas situation har förändrats radikalt. Ingen svenska lärs längre ut i skolorna, den offentliga servicen på språket är obefintlig och tonen i utfallen mot den svenskspråkiga minoriteten blir allt hätskare. Det är redan ett år sedan som finlandssvenskarnas antal underskred de 5% som krävs för tvåspråkig skyltning. Om regeringens nya förslag går igenom i höst kommer man att ta bort all offentlig skyltning på svenska i hela landet. Den borttynande folkspillran tycks vara bortom räddning och många väljer att lämna landet för Sverige."
Så dystert utmålar manusförfattaren Anders Slotte situationen för finlandssvenskarna. Men det finns de som inte väljer att fly västerut och söker trygghet i just det. Man stänger dörren, knäpper på tv:n. Men så finns det ännu de som inte väljer att resignera utan ser till att finlandssvenskarna förökas, att återväxten tryggas.
En kommentar efter pressvisningen är slående:
"Det är med blandade känslor jag lämnar Svensk Resnings presskonferens. Har det faktiskt gått så långt eller borde jag säga: har faktiskt så lite hänt att det här är vad som återstår att göra?"
Parodi med allvarligt budskap
Svensk resning är en parodi med allvarligt budskap i ett roligt paket. Väl mycket av det finlandssvenska dilemmat, har rätt samstämmiga recensenter konstaterat. Så skriver t.ex. Christel Pettersson på svenska YLE:s hemsida så här:
"Genom att ta vägen via den egna målgruppens sits låter Svensk resning varningssignalen ljuda samtidigt som pjäsen inbjuder till en lite mer avdemoniserad analys av populismens mekanismer. Och vid sidan av det här huvudstråket dammar uppsättningen sedan på med slängar överallt där det låter sig göras, från satiriska uddar mot det finlandssvenska etablissemangets hövdingar och finlandssvenskt språkrytteri till hela arsenalen av klichéspäckad oförståelse från finskt och rikssvenskt håll."
Recensenten hade större förväntningar av pjäsen som kom att framstå som en "krystad händelsekavalkad".
"Det råder ingen brist på idéer och infallsvinklar i Slottes manus men han nöjer sig oftast med att bocka av dem med flyktiga slängar, någon skarp analytisk satir ska man inte förvänta sig här", bedömer hon.
Men var och måste själv göra sin bedömning. Se pjäsen, och döm själv. Det är den trots allt värd.
