Flytande guld – en bok om finländsk punsch
Flytande guld är en bok om punschens historia i Finland. Den handlar om själva drycken, men också om de personer och traditioner som sedan flera hundra år tillbaka är förknippade med den. Det är en historia om sjöfart, krig, handel, uppfinningsrikedom, fåfänga och studentikosa traditioner. Redaktör Leo Gammals som skrivit punschboken har fått stipendium av Konstsamfundet.
Populärhistorisk bok
Flytande guld är en populärhistorisk översikt över punschens roll och status i Finland. Dryckens storhetstid inleds i slutet av 1700-talet, för att kulminera mot 1800-talets slut trots ivriga påtryckningar från nykterhetsrörelsen. Dessvärre leder denna historia till en förödande förbudstid med följden att punschens popularitet sakta minskar under 1900-talet för att till slut utmynna i att tillverkningen av inhemsk punsch upphör.
Boken utkommer den 21 februari 2012. Författaren är Leo Gammals. För ombrytning står Anders Carpelan och för bildredigering Mikael Nybacka. I boken ingår även fotografier av Cata Portin. Boken ges ut på eget förlag.
Punsch symbol för broderskap
"Tredje festen (Majfesten i Gumtäkt) var fredagen den 23 maj 1834 och liknade sin föregångare, utom att vårsolen nu visade ett blidare anlete. Den ryska trikoloren på Majfältet föll ned och uppställdes åter. Flere talare uppträdde och sist Snellman. Kvällen var då redan långt liden, luften sval, punschens inverkan syntes de äldre vådlig, men ingen maning till uppbrott fann gehör."
Champagne var den finaste av alla drycker, men punschen var en symbol för något fint och högtidligt, för broderskap och fosterländskhet. Medan bålarna tömdes med ungkarlars patos väcktes också känslorna.
När Snellman sopade punschglasen i golvet
För att undvika att festligheterna skulle sluta i en katastrof, höjde Snellman en skål för fäderneslandet, tömde glaset och kastade det i marken, så att det splittrades i bitar. Skaran följde hans exempel och när det inte längre fanns något att dricka ur avlägsnades man snart i samlad tropp från fältet.
En liknade coup de main gjorde också slut på punschdrickandet vid den legendariska Majfesten 1848, som fram på kvällen hade antagit vådliga dimensioner. På de långa borden stod rader av glas och det var långt till bålarnas botten. Efter otaliga uppmaningar till uppbrott utan gehör, tog Snellman sin käpp och sopade ner alla glas, flera hundra till antalet. Det uppstod ett knot, men det överröstades snart av hurrarop.
