Minoriteten bör vara en föregångare

Michel Ekman kritiserar Konstsamfundets agerande i sin insändare (HBL 12.9).

När jag växte upp var tillgången till information enkel för samhället att kontrollera. Tv och radio kontrollerades av staten. Tidningarna skrev huvudsakligen det som de styrande önskade. Ville en tjänsteproducent eller en tillverkare av en produkt nå ut med information om sin tjänst eller produkt var annonsering i en tidning så gott som det enda alternativet.

Man betalade snällt sin radio- och tv-licens och prenumererade på en eller flera tidningar. Diskussionen i samhället fördes via dessa medier och de som kontrollerade medierna kontrollerade diskussionen.

I dag är allt annorlunda. Denna förändring har skett snabbt och hastigheten ökar.

Information finns i överflöd. Önskar man följa med vad USA:s president säger kan man göra det i realtid på nätet. Är man intresserad av arabvärldens åsikt är det bara att klicka in sig på någon av deras kanaler.

En skicklig skribent eller debattör kan starta en egen blogg och exakt veta hur många som läst det som skrivits och därtill föra en kontinuerlig diskussion. Ingen politiker kan i dag tänka sig att inte finnas i de sociala medierna, detsamma gäller företagen.
Annonsörerna vill finnas där flödet finns. Var finns i dag bostadsannonser, information om begagnade varor, kontaktannonser med meras? Knappast i dagspressen.

Folk läser i dag mera än någonsin tidigare. Aldrig tidigare har vi kommunicerat så mycket som i dag. Vem skulle drömma om att man kan tala med varandra endast med en apparat som med en ledning är fastkopplad till ett uttag i en vägg? Skulle någon acceptera att man inte kan betala en räkning hemma på kvällen då man själv har tid eller att man alltid vore tvungen att bära på sig kontanter för att kunna handla?

Allt färre är i dag beredda att snällt vänta på en papperstidning som levereras hem och först då tidningen kommit läsa vad som står i tidningen. Fler och fler anser att tidningen skall kunna läsas oberoende av plats och tid, oberoende om man är på stugan eller på resa. Samtidigt söker sig allt fler annonsörer till andra medier än den fysiska tidningen. Det är en otrolig förändring från monopolet som var rådande för inte så länge sedan. Mobiltelefonen är den mest använda kanalen för att läsa nyheter redan i dag!

Hur skall då de som producerar innehållet få sin lön? Hur skall de som redigerar, trycker, distribuerar, säljer annonser och de övriga få sin lön? Allt färre annonserar i papperstidningen. Samtidigt önskar de som fortfarande prenumererar på tidningen att produkten är lika bra som tidigare. Hur skall man kunna producera lika mycket och lika bra för allt färre betalande prenumeranter samtidigt som annonsörerna försvinner?

Övergången från papperstidning till den ersättande produkten känns smärtsam både för dem som i dag producerar tidningen och för dem som älskar att läsa den. Mången vill att bokhandeln skall överleva, dock köper allt fler sin bok över nätet. Det vore konstigt om bankkontoren skulle försvinna, men det mesta sköts över nätet. Den unga generationen växer upp i en värld utan kontanter och musik laddas ned från nätet.

Mycket som i går var självklart finns inte längre. En hel del av det som vi i dag upplever som självklart är i morgon otänkbart. Det enda som är säkert är att förändringen går allt snabbare och att människan, precis som tidigare, kommer att känna förändringen som obekväm och som ett hot.

För oss som arbetar för svenska språkets framtid i Finland medför förändringen stora möjligheter. Fysisk distribution är en utmaning. Om och när den fysiska distributionen ersätts av den elektroniska blir det mycket enklare och snabbare att hålla ihop och att dela med sig. En minoritet bör vara en föregångare och visa positivt exempel.

Utan Konstsamfundets omfattande stöd skulle KSF Medias och Schildt & Söderströms framtid vara mycket osäker. Detta stöd har funnits i går, det finns i dag och det kommer att finnas i morgon.

Kaj-Gustaf Bergh,
VD
Föreningen Konstsamfundet